Älskade lilla unge hur fin kan man vara, och hur mycket kan man stöka till egentligen? Jag börjar starkt fundera på om han någonsin tänker krypa, han kan stå ordentligt på alla fyra men sen blir han bara arg och skriker när han inte kommer någon stans, hur mycket jag än uppmuntrar och försöker peppa så hjälper det inte. Jag antar att det är frustration för att det inte går som han vill och då blir han arg och ger upp.

Nu är det bara gå som gäller, så fort någon håller så han kan ställa sig upp så kan han knata omkring i all evighet. Stannar ibland och pillar på något intressant, sätter sig och drar ut några papper eller kollar in en sladd men sen ska man upp och vidare. Kul och bra för Milton men mindre kul och bra för min rygg, men vad gör man inte för att ha en nöjd och glad liten knubbe?