Man kan tro att när man har en hel dubbel säng till sitt förfögande så är det inga problem att ha bebisen brevid sig (han är förkyld och jag mörkrädd) men vad fel jag hade, bebisen har snurrat omkring och legat på tvärsen, på korsen, med täcke, utan täcke, på sidan, på rygg och jag skulle inte bli chockad om jag såg ett par fötter brevid mitt huvud nästa gång jag tittade upp. Inte nog med det så har han fått en förkylning så han hostar lite titt som tätt. och INTE NOG med det så har jag haft en pudel och en katt som trängt ner sig på samma sida av sängen.
Där låg vi alla ihoptryckta på ena sidan av den stora sängen och på natten är man inte så smart att man själv byter sida, nej där ligger man och vänder och vrider för att försöka hitta någon plats till sig själv UTAN att störa någon av dom andra varelserna (för tänk om katten skulle vakna???) och vaknar själv med en värkande kropp och tröttare än innan man la sig.

men lite kaffe och en promenad ska nog råda bot på det här.

 
förövarna....